Länsmuseet Västernorrland - Artiklar

Sommarpersonal berättar

Wed, 28 Jul 2010 00:00:00 GMT

Ordinarie personal har arbetat i de olika miljöerna på friluftsmuseet i sommar. Det innebär i sin tur att många har gjort en rad nya erfarenheter, inte minst av besökarnas reaktioner. Här kommer fungeringar från tre av dem; museichefen, byggnadsantikvarien och kanslichefen.

Min sommar i Murbergskyrkan
Två varma juliveckor i Murbergskyrkan har varit en, ur flera synpunkter, positiv upplevelse. Att i en direkt dialog med besökarna få uppleva deras intryck av kyrkan, friluftsmuseet och länsmuseet har varit berikande. Några av mina reflektioner är som följer:

Det har förvånat mig att inslaget utländska besökare är så högt. En gissning kan vara bort emot en fjärdedel. Det förvånade också att det var en så blandad tillströmning av nationaliteter. Holland, Belgien, Frankrike, Italien, Norge, Tyskland och Ryssland (1 person) kunde jag räkna in under mina två veckor. Det påminde samtidigt om bristen på informationsskyltar på främmande språk och då i första hand på engelska.

Samtliga besökare, svenska som utländska, var mycket erkännsamma i sina omdömen om kyrkan och friluftsmuseet. Man berättar att man upplever miljöerna som vackra och välskötta. Det enda klagomål jag fick var från ett holländskt par om bristen på information på engelska. Några svenska besökare tog upp frågan om beslutet att öppna våra kyrkor för borgerliga ceremonier och de var tydligt positiva till detta.

Många besökare som kommer in i kyrkan får svårt med synen i övergången från dagsljus till det dunkla kyrkorummet och jag tror att en bättre belysning av koret och absiden skulle förbättra upplevelsen av kyrkorummet.

Jag har tidigare funnit Theodor Hellmans kyrkoskapelse antikvariskt lite svår att smälta. Denna tveksamhet har under mina veckor i kyrkan, i kombination med besökarnas positiva upplevelse av kyrkorummet, tonat bort. Murbergskyrkans blandning av funktioner, museum och kyrkorum, av förebilder från olika tidsperioder och från ett antal kyrkor i fyra norrländska landskap, smälter samman till en skapelse med en helt egen autenticitet. Hellmans frimodiga förhållningssätt till den antikvariska trovärdigheten i mötet med hans pedagogiska och folkbildande ambitioner känns befriande. Det hela är en vacker och harmonisk helhet som fungerar och gör ett starkt intryck på kyrkans besökare.

Bengt Edgren, landsantikvarie

Reflektioner från prästgården
Jag har haft en trevlig vecka i prästgården med en jämn ström av besökare som är positiva och intresserade. I söndags när det regnade hela dagen var det väldigt få besökare, så vädret betyder mycket om man åker till Murberget eller inte.

Besökarna tycker att det är en trivsam miljö i prästgården som ser ut som ett riktigt hem. Särskilt köket känner de igen sedan de var och hälsade på farmor, eller som det ser ut i deras torp. Den gamla elspisen och kylskåpet, liksom den tredelade kakburken, väcker minnen från äldre tider. När de får smaka av Ocealsaften väcks nostalgiska minnen från barndomen när mormor bjöd på saft. De berättar var i Härnösand de köpte saftkoncentratet och vilka smaker som fanns. De flesta besökarna smakar gärna av saften och de hembakta kakorna.

Barnfamiljerna går först till kaninburen och barnen börjar mata kaninen Klara. Föräldrarna berättar vilka blad kaniner tycker om och alla rusar omkring och letar efter mat till Klara. Tonåringarna går också först till kaninburen och letar efter maskrosblad. Det är viktigt och roligt med djur i miljöerna som lockar besökarna hit. Sedan går de omkring i trädgården och tittar på växterna som gärna kunde haft diskreta namnskyltar. Många går direkt in i huset och tar trädgården på väg ut. Sedan går de vidare till nästa miljö eller också är prästgården sista stoppet på friluftsmuseet.

Hjördis Ek, byggnadsantikvarie

En rolig och nyttig erfarenhet
Först och främst har det varit väldigt nyttigt, roligt och lärorikt att arbeta på friluftsmuseet. Jag har ju försatt mig i en situation som jag aldrig tidigare befunnit mig i. Vet inte hur besökarna uppfattat det, men jag hoppas och tror att de fått med sig något från sitt besök.

Jag har hittills arbetat 8 dagar och har märkt att det är viktigt att alltid planera för några sysslor som lockar besökarna, men också för att det då blir roligare att jobba i miljön. Bakning, skura mattor, vedhuggning och strumpstickning är några exempel på sysslor.

Bäst av allt är ”mina” hönor och tuppen. Dom är mycket sällskapliga och ett värdefullt tillskott till Smedstorpet. Hittills har det också fungerat bra att locka in dem på kvällen. Inte minst tack vare en sockerkaka som en besökare lämnade till hönsen. Värdefullt är också alla barnleksaker. Soliga och varma dagar kan både vuxna och barn tillbringa lång tid på styltorna och grodhoppningen. Hoppas att det blir bra väder kommande dagar, annars är det både kallt, ruggigt och ensamt i Smedstorpet.

Ann-Marie Karlsson, kanslichef

Fler och fler kommer till allsång på Murberget

Tue, 27 Jul 2010 00:00:00 GMT

Tre frågor till Paulin Norgren som ansvarat för genomförandet av sommarens allsångskvällar på Murberget.

1) Hur har det sett ut med besök på allsångskvällarna i år?
Det har varit över förväntan. Första kvällen, när FJK var här, hade vi någon stans mellan 1.700-2.000 besökare. Det är lite svårt att veta exakt eftersom det är fri entré till arrangemanget. Folk bara väller in, de har med egna stolar och picknickfiltar för de vet att bänkplatserna inte kommer att räcka till.
Den andra kvällen, med Susanne Bertlin och Mattias Häggström, kom det närmare 1000 personer trots att vädret var lite ostadigt. Det var en fantastiskt trevlig kväll. När det började regna och många valde att gå hem, var det ändå ca 300 personer, med regncaper och paraplyer som stannade kvar. Belöning blev några härliga sångnummer av gästartisterna och plötsligt avtog regnet och en vacker regnbåge visade sig över scenen. Ett nästan magiskt ögonblick!

2) Det har varit psalmsång i år. Hur har det tagits emot?
Vi har sjungit en sommarpsalm i början på varje allsångskväll och det har varit ett uppskattat inslag. Våra sommarpsalmer är ju som små juveler i den svenska sångskatten. Och alla kan dem så det är lätt att sjunga med.

3) Vilka är dina högst personliga reflektioner kring allsången såhär innan sista kvällen för i år?
Jag hoppas förstås på bra väder och mycket folk. Att det blir en trevlig kväll är jag övertygad om. Det som alltid slår mig varje kväll är att alla är på så bra humör. Från att man kommer till man går hem, det är bara leende människor överallt. Jag vet inte vad det beror på, om det är sjungandet, Lasse T eller den fina miljön här uppe på Murberget. Helt klart är allsångskvällarna bra för välbefinnandet.
Mitt personliga inslag i programmet är den ”museala muntrationen” då jag visar upp föremål ur länsmuseets samlingar. Det är väldigt kul att gå och klura ut vad jag ska visa för något och vad det finns för intressant att berätta som anknyter till just det föremålet. I år har vi bröllop som tema och hittills har jag visat brudkronor och bröllopsskor. Så till sista kvällen tänker jag visa något för partiet där emellan, men det är inte säkert att det blir ett klädesplagg. Mer än så säger jag inte. Exakt vad jag kommer att visa är hemligt ända tills jag öppnar lådan där på scenen. Hm, lite hemlighetsmakeri är nog också bra för välbefinnandet.

Ann-Sofie Ingman

Lusthuset snart klart

Tue, 29 Jun 2010 00:00:00 GMT

I höst ska det stå klart, lusthuset vid Åvike Herrgård, men redan på lördag den 3 juli finns i alla fall möjligheten att få en god inblick i hur det kommer att se ut.

Lusthuset kommer att bli vitt med inslag av grått och skogsgrönt.

Under byggnadsvårdsdagen kommer snickarna som arbetet med restaureringen att finns på plats och berätta vad som hänt.
- Snickarna kommer att måla och montera listverk i lusthuset, berättar Curt Nordlander som är chef för den tekniska avdelningen på Murberget.

Lister och fönsterfoder är målade inomhus under vintern. Nu ska komma på plats. De vackra fönster som hör till byggnaden är också iordningställda inne i verkstaden i museet.
- De nyrenoverade fönstren är träspröjsade med inslag av färgat glas. Väldigt fina förklarar Curt Nordlander.

Som alltid när det gäller de gamla husen på friluftsmuseiområdet så renoveras de varsamt och alltid med de färger och material som hör tiden för byggnaden till. Därför är det äkta linoljefärg som gäller för målningen. Färgsättningen är klar.
- Lusthuset blir vitt med inslag av grått och skogsgrönt.

En plan finns också för naturen som ska bevaras så orörd som möjligt. Byggnaden ska ligga i en skogsbacke där björkstammarna är uppstammade, så att bladverket finns på höjden och lämnar de vita stammarna lite som pelare runt den. Inga blommor utöver de som växer naturligt i backen ska planteras.
- Tänk en vitsippsbacke och så de höga vita björkstammarna.

På frågan om de stött på några problem under restaureringen svarar Curt Nordlander:
- Det enda problemet är väl att timmerstommen och även fasaden var i sämre skick än vi hade väntat oss. Vi har fått byta ut en hel del timmer och virke.

Nu börjar det i alla fall ta form och sent i höst ser han fram emot att få inviga lusthuset. Om Curt Nordlander får bestämma skulle han gärna se att det blev en lokal som användes för bröllop och fest, musik och underhållning.

När han till sist får frågan om det finns något mer att berätta om lusthuset berättar han vad som kanske är en skröna:
- Det sägs att lusthuset byggdes i samband med att prins Karl åkte på Eriksgata. Han skulle komma förbi och inta förfriskningar. Nu blev det inte så. Han kom aldrig. Jag vet inte vad det finns för sanning i det. Kanske är det bara en skröna.
- Kan det inte vara dags för en kunglig att inviga det nu i höst? När han nu inte kom förra gången.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Björn Grankvist

Samp viktigt i en globaliserad värld

Mon, 21 Jun 2010 00:00:00 GMT

Tre representanter för Murberget har deltagit vid Nya Samps Generel Meeting som hållits i Tanzania. Vice ordförande Mathias Rönnqvist var en av dem. Här berättar han om några intryck från sammankomsten.

Paulin Norgren, Matias Rönnqvist och Björn Grankvist tillsammans med Sveriges ambassadör Staffan Herrström

Vad är dina intryck av Samp som organisation?
Det är ett nätverk som kan göra stor nytta både för att öka utbytet mellan olika kulturer i olika delar av världen, och därigenom även öka förståelsen mellan olika länder och dess innevånare.
Nätverket kan dessutom göra stor nytta för de ingående museerna då de, och framförallt dess deltagande personal, får stora möjligheter till erfarenhetsutbyte och tillfälle till att ta in nya idéer och erfarenheter. Numera är ju Samp en förening där alla museer deltar på lika villkor.

Vad hände under resan till Tanzania?
Det var intensiva dagar där vi diskuterade vilken betydelse nätverket kan ha för museerna som är med. Vi pratade en hel del om hur vi kan lösa situationer i museisammanhang och så handlade det förstås en hel del om värdmuseet i Dar Es Salam. Jag blev lite avundsjuk på den expansiva fas de är inne i. Det tidigare Nationalmuseet har idag byggt ut och breddat sin verksamhet och arbetar med kultur i vidaste bemärkelse, med samtidskonst, dans o s v. De har mycket besök av barngrupper.

Vad är general meeting?
General meeting (GM) annordnas med några års mellanrum och är "det stora mötet" där representanter för alla medlemsmuseer och även, vilket var nytt för i år, representanter för surrounding communities, i vårt fall Härnösand, var inbjudna att delta. Detta var det första GM sedan Samp ombildades 2008.

Vad är ditt bestående intryck av mötet med kollegor från museer i andra delar av världen?
Att de vardagliga frågorna är till stor del likartade i alla delar av världen. Ett nätverk som Samp kan göra stor nytta med utbyte av idéer och erfarenheter.

Mathias Rönnqvist blir intervjuad av en lokal TV-kanal

Ert besök uppmärksammades i flera lokala medier i Dar es Salaam. Vad var de intresserade av?
GM uppmärksammades av minst en lokal tidning och tv kanaler. De var intresserade av hur vi ser på samarbetet i Samp och vad vi anser nyttan av nätverkat vara, samt självklart vad vi tyckte om våra dagar i Tanzania, och då mera specifikt Dar Es Salam och National museum and House of Cultures.

Hur ser du på Samp inför framtiden?
Jag hoppas att nätverk som Samp kan ha en betydande roll i framtiden då utbyte mellan kulturer/folk/länder blir viktigare och viktigare i en mer globaliserad värld. Inte minst för att öka förståelsen för varandra och våra likheter/olikheter. Sedan tror jag att det även är en överlevnadsfråga för många museer/instutitioner att kunna ta till sig erfarenheter och idéer från andra, för att underlätta det dagliga arbetet och även för att attrahera nya målgrupper.

Text: Ann-Sofie Ingman

Terassen blir kalejdoskop

Thu, 17 Jun 2010 00:00:00 GMT

Ett rum med ljus och rymd där speglar och bokstäver i alla tänkbara former skapar oändliga möjligheter för både barn och pedagoger. Ett rum där föräldrarna dessutom kan ha full kontroll över vad som händer och sker. Så kan det bli om formgivaren Björn Eds förslag till barnrum på Murberget blir verklighet.

Planerna på att skapa ett rum för barn centralt beläget i länsmuseibyggnaden har funnits en tid. När utställningen LJUDLAByrint stängde stod Terassen där som en möjlighet. Frågan var hur? Oron fanns för att rummet var stängt. Föräldrar och lärare skulle inte kunna ha någon överblick över barnens aktiviteter.

Modell av hur ett barnrum kan ta form på Murberget.

Formgivare Björn Ed som varit engagerad i uppbyggnaden av de fasta historiska utställningarna känner verksamheten på Murberget väl. Han fick uppdraget att komma med ett förslag för lekrummet.

- När jag hörde talas om oron att man inte hade överblick tänkte jag aha! Jag hade sett en utställning i New York där de med hjälp av speglar gjort det möjligt att se en sexrummare, berättar Björn Ed på telefon från Öland.

Lite enkelt kan idén beskrivas som backspegelsprincipen omsatt i flertal. Det ger dem som finns utanför rummet möjlighet att se vad som händer där inne, och spännande upplevelser för barnen som rör sig bland dem.

Nu är speglarna bara en del av det hela, bokstäverna en annan.

- Jag tänker mig att det ska finnas bokstavspallar, bord, rebusar på väggarna. 1, 2, 3 – museets ABC, förklarar Björn Ed och ger några exempel på alla de möjligheter som leken med bokstäver kan innebära.

- Bokstäverna kan ordnas, sorteras och vårdas. Det går att knyta an till grunderna för våra museer. Vad är ett museum? Vad gör man i museet?

Björn Ed ser med andra ord lekrummet som en arena för pedagogiska program av olika slag. Med föremål ur samlingarna som visas utifrån olika teman blir möjligheterna oändliga. Han påminner om utställningen när konstnärer valde föremål ur samlingarna.

Till gestaltningen av rummet hör även färger. Han ser framför sig ett ljust inre rum med speglar där gången upp och ner från rummet är målat i regnbågens alla färger. I gången skulle det också finnas siffror. Åter igen ser Björn Ed kopplingar till museets verksamhet:

- Alla föremålen i magasinen har ju ett nummer.

Till hans idé hör gluggar i ytterväggen som väcker associationer till båtar och flygplan, rutschbanor och skrammelhörna. Förslaget har som sagt oändliga möjligheter. Frågan återstår om Terassen blir Kalejdoskop?

- Jag ser Björn Eds förslag som mycket attraktivt och utvecklingsbart. Det känns samtidigt som en möjlighet att äntligen skapa en spännande miljö för barnen på bästa plats i länsmuseets vackra byggnad, förklarar museichefen Bengt Edgren.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Björn Grankvist

En engelsman ser på Västernorrland

Tue, 18 May 2010 00:00:00 GMT

David Adshead är arkitekturhistoriker och verksam som head curator vid National Trust. Han har huvudansvar för historiska byggnader i England, Wales och Norra Irland och var en av de medverkade i programmet vid Träakademiens konferens i Härnösand för en tid sedan. Museichef Bengt Edgren ställde två frågor till honom om intryck från konferensen, byggnader i länet och vad han tar med sig tillbaka till sina kollegor i England.

Här en kort sammanfattning på svenska följt av frågorna och de fullständiga svaren.

Arkitekturhistorikern David Adshead vid sitt besök på Murberget.
Foto: Björn Grankvist

David Adshead berättar att här blivit fascinerad över att se hur ansvariga representanter för olika sektorer, samlats för att samtala om kulturarv, hantverk och media. Han skulle gärna se ett liknande gränsöverskridande möte mellan sektorer i sitt hemland.

Han konstaterar också att mycket är sig likt i Sverige och England, frågor om bevarande av både byggnader och hantverkskunnande liksom den stora frågan om hur det ska vara möjligt att konkurera med andra lockelser och nå ut till många människor i dagens samhälle med kunskap om kulturarvet.

David Adshead berör också faktum att det i Sverige finns ett stort statligt engagemang i kultursektorn. I Storbritannien är det inte så. National Trust där han själv är verksam är en fristående välgörenhetsorganisation som grundades för 115 år sedan. Den startade som en liten verksamhet driven av amatörer och är numera en organisation med 3,7 miljoner medlemmar och är huvudfinansiär för tillgängliggörande av landets kulturella rikedom och naturliga skönhet.

Från sina dagar i Härnösand tar han med sig en påminnelse om å ena sidan den unika kvalité som finns i varje regions kulturarv, och å andra sidan den likhet som finns hos människor som handlar om en strävan efter att bevara vad förfäderna lämnat efter sig och att anta utmaningen i att förmedla detta.

David Adshead berättar till sist om sin uppskattning av landshövdingen i länet som inte bara visade stort intresse i konferensen utan också höll mottagning i det vackra residenset på kvällen.

Bengt E: You have been part of the seminar that was arranged by Träakademien in Härnösand. What do you bring back with you from the seminar and what will you tell your colleagues at home of the day in Härnösand?

David A: It was fascinating to be part of the seminar in Härnösand and to see senior, national and county representatives of different sectors – from heritage bodies, television and radio, and technical and academic institutions – coming together to share their thoughts on the three themes of culture, craft skills and the media. Sadly I don’t speak Swedish but by concentrating as hard as I could and being attentive to every scrap of information that language, gesture and image offered I found that I could follow the gist of each presentation and something of the debate.

The concerns were familiar – how best to care for the country’s built heritage, how to keep craft skills alive – important in themselves and essential for the on-going, authentic repair of historic fabric – and how to excite the public about history and culture when there are so many other distractions and seductions in the modern world. The scope of the seminar was perhaps rather broad, but had it been narrower the day might not have been so stimulating or productive; it is all too easy for every discipline or profession to talk to its own, and in the cultural historian Maja Hagerman we had a very lively moderator who was able to make connection and to challenge fixed ideas. I would like to see this sort of cross sectoral debate in the United Kingdom.

Sweden has a tradition of greater state involvement in the cultural domain that does Great Britain and I was invited to the seminar to help explain something of the origins and workings of the National Trust ( England, Wales and Northern Ireland), a charity independent of Government that is now some 115 years years old. Remarkably the National Trust, although starting as a tiny amateur-run body now has 3.7 million members and is a major provider of access to the country’s cultural riches and natural amenity. Its success has depended on a strong founding vision, legislation that confers unique powers to hold land inalienably, in perpetuity, a critical mass of population from which support flows, and the development of a volunteering culture.

The debate in Härnösand touched on the question of whether or not the establishment of a National Trust in Sweden would help with the conservation and promotion of the country’s patrimony. The circumstances of every nation are of course different and the varied experiences of the many members from around the world of INTO, the International National Trust Organisation should prove very informative – that in terms of what has worked well or not so well, where and why.

What did I take away? A reminder, on the hand, of the special and unique qualities of every region’s or country’s cultural traditions and legacy, and, on the other, of the similarities between peoples, their common urge to create and express, to preserve and share, and that as far as trying to transfer to our successors something of our own values and those of our forebears we encounter pretty much the same challenges and opportunities. Throughout I was shown every kindness as the only non-Swedish speaker – there are advantages to being the only alien sometimes. It was tremendous too that the County Governor took such an interest in the day’s proceedings and hosted a reception that evening in the elegant landshövdingeresidenset for all the participants.

Bengt E: Travelling around in the country of Västernorrland you saw a lot of buildings and sites. What will you specially remember and why?

David A: It was a great privilege to be whisked away, in expert company , on a mystery tour to see such a variety of buildings along the shores of the Ångermanälven, skirting the southern edge of the famous High coast World Heritage site. A foreign tourist travelling alone could never hope to gain such an insight into the life and culture of a region even after weeks of exploration, or to understand the historic importance of its forest and mineral wealth, its fishing and agriculture. We saw manor house of the 1770s; the late 19th century streetscape of Sollefteå; a turn of the century sanatorium, high in the cold, clean air of the hills; a timber merchant’s house in Bollstabruk with a beautiful first floor saloon, its walls decorated with panoramic paintings of harbour scenes; and the late 19th century brick-built Villa Merlo, the ambitious first work of the architect Isak Gustaf Clasons which now houses the archive of the paper manufacturing company SCA.

All were fascinating and I particularly enjoyed seeing the National Romantic style court house (1904) in Sollefteå with its exuberant Viking decoration and splendid furniture designed en- suite, and happily still in –situ though the building’s use has recently changed, but the highlight for me – and it is an experience that I shall never forget – was seeing the interior of the extraordinary church at Ytterlännäs. The metalwork animal mask handle with a great ring in its mouth on the ancient door is remarkable enough, but inside the astonishingly well preserved late 15th century wall paintings - biblical scenes on the walls and marvellous, animated patterns on the ribs and vault of the ceiling, the colours still vibrant – are next to miraculous. The imagery somehow escaped the liturgical changes brought about the Protestant reformation, and later those of a changed aesthetic which also encouraged the liberal application of whitewash. In the mid 17th century, I understand, the local vicar claimed to be unaware of Martin Luther’s catechisms when quizzed by church commissioners!
The preservation of the church has been well served both by the dry cold and its remoteness.

But the architectural experience at Ytterlännäs got even better, even richer. Squeezed into this modest space, first in the 1650s and then with additions in the 1730s, in order to accommodate the burgeoning congregation, is a wildly marbleized timber gallery, more reminiscent of theatre architecture than anything, and to climb up the vertiginous wooden stairs in shadowy natural light to this magical eyrie touches all the senses. Floating above, only inches away from one’s eyes, is marvellous renaissance decoration, saints with their attributes surrounded by curling vines and flowers. In order to bring light to the back of the gallery a brave decision was taken: to hollow the wall to either side of a behind one of the vault’s ribs to create an arch-headed window, so leaving a curving decorated structural element as a sort of bizarre mullion. Altogether this architectural marvel offers a quite extraordinary mixture of period, style, pattern and colour – jumbled together in a way that any designer today could never contemplate – the whole is a glorious reflection of changing fashions and use which once you see it makes exhilaratingly perfect sense.

The National Trust is a registered charity – charity number 205846. Our registered office is Heelis, Kemble Drive, Swindon, Wiltshire, SN2 2 NA.

Nya Ångermanlandsdräkten tar form

Thu, 06 May 2010 00:00:00 GMT

Folkdräkter i landet ska ta form i en samtida version, det har Sveriges Turistförening tagit initiativ till. En tävling är utlyst och vinnande bidrag blir bröllopsgåva från föreningen till kronprinsessan Viktoria eller Daniel Westling i samband med deras vigsel i juni. Elina Nilsson heter formgivaren som tagit sig an dräkten från Ångermanland.

Elina Nilsson, formgivare till den nya Ångermanlandsdräkten.

- Vi fick göra en lista med tre alternativ. Jag hade Ångermanland som första val och så fick jag det också, berättar Elina Nilsson på besök i länet för att hämta inspiration till sin dräkt.

Det är inte dräkten i sig som lockat henne, snarare landskapet. Som liten har hon besökt farmor och farfar i Tåsjö.

- Det är spännande att få komma tillbaka som vuxen när det finns en rot. Jag känner mig hemma i landskapet.

Elina Nilsson studerar vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Det var dit frågan kom om det fanns intresse av att delta i tävlingen. Fem elever vid skolan nappade. Totalt är det 25 stycken som deltar och de har en månad på sig att sätta samman en dräkt. Omröstningen sker i flera steg. En blogg är viktig i sammanhanget.

Därför är det en god idé att alla som vill se nya Ångermanlandsdräkten gå vinnande ur leken tar sig in på www.folkdrakt20.se/deltagare/elina-nilsson och röstar. Av de tio som får flest röster kommer sedan en jury att välja ut det vinnande bidraget. Alla dräkter går att se på bloggen. Ett annat alternativ är att bege sig till Skansen den 27 maj, där alla dräkterna kommer att att visas upp.

Under torsdagen den 6 maj var Elina på besök hos länsmuseet, både på Murberget och Textilarkivet i Sollefteå.

- Jag ville åka hit och lära mig om en tradition, en historia, berättar Elina och gör klart att det är kvinnodräkten som hon ska ta sig an.

- De idéer som kommit upp är bara användbara på en kvinnodräkt. Jag vill plocka med mig både fysiska föremål och idéer när jag är här på besök. Helst vill jag hitta allt material att utgå ifrån här i länet.

Elina Nilsson berättar att hon deltar i tävlingen för upplevelsen. Och när det gäller hennes förhållningssätt så jobbar hon med kontraster som tungt/lätt eller mänskliga avtryck i naturen. Hon har en konstnärlig vinkel på det hela.

- Det handlar inte så mycket om mode, mer formgivning, förtydligar Elina Nilsson.

Text: Ann-Sofie Ingman
Foto: Björn Grankvist

Stort tack för ert engagemang!

Thu, 29 Apr 2010 00:00:00 GMT

Jag och mina medarbetare har höga ambitioner med verksamheten på länsmuseet, frågan vi ställer oss med jämna mellanrum är om vi går i takt med vad våra besökare vill se och uppleva. Ambitionerna kan leda oss fel, så att det uppstår ett glapp mellan oss museimän och den publik som söker sig till Murberget. Det vi erbjuder kanske inte alltid är det ni vill ha.

Min fråga till våra besökare och intressenter om vad ni önskar av ert länsmuseum är ett försök att föra en dialog kring detta, att fånga upp tankar och idéer om hur vi på ett bättre sätt kan möta vår publik. Jag vill passa på att tacka för det engagemang som mångfalden av inlämnade tankar, förslag och även en del kritik representerar.

En plats för barnen är något som många önskar sig. Vi satsar därför på att bygga om Terrassen till ett permnent lekrum för barn.

När det gäller förslag på nya utställningar visar önskemålen på en stor spännvidd. Någon vill ha en utställning om stenar, och en annan möta erotisk konst. Samtidigt kan vi se att vi inte behöver gå över ån efter vatten. Museets samlingar är ett återkommande önskemål. Av de tre uppdrag vi har kring samlingarna, att vårda, veta och visa, uppfyller vi kanske de två första på ett bättre sätt än det sista. Det känns samtidigt för mig glädjande att man längtar efter att se mer av våra föremål. Det bekräftar ju att våra överfulla magasin är en viktig resurs även i det publika arbetet.

Ett annat tydligt önskemål är en plats för barnen i museet. Det känns därför bra att vi i början av maj redan ska ha en inledande diskussion om hur vi kan omvandla terrassen i ljudlabyrintsatsningen till ett permanent lekrum för barn. Museets egen utställningsarkitekt Björn Ed kommer då att presentera en idé på nytt tema och ny utformning av terrassen som en spännande miljö för barn och andra lekfulla människor att vistas i. När vi förverkligar detta kommer barnen äntligen att få ett eget generöst utrymme mitt i vår vackra museibyggnad.

När det gäller alla andra kloka tankar och idéer som vi fått ta del av kan jag lova att vi ska beakta och begrunda det gensvar vårt upprop gett oss på museet. Under tiden hoppas jag på många besökare till den vackra nyöppnade utställningen ”Krona och Krans”, men också till den kommande nostalgiska utställningen om mopeder som öppnar i vår stora utställningshall den 5 juni.

Välkomna till Murberget, den vår och sommar vi nu alla längtar efter.

Bengt Edgren, länsmuseichef

10 i topp – vägen till kulturhistorien i länet

Wed, 28 Apr 2010 00:00:00 GMT

Konstverk från stenåldern, gravrösen, runstenar, medeltidskyrkor, fornborgar, gamla bruk, byggnadsminnen och mycket mer.

Det finns också sevärda platser från vårt senaste århundrade. Hemsö fästning är ett minne av kalla kriget. Sandöbron rymmer många, både sorgliga och lyckosamma minnen från 1900-talet. Bara för att nämna ett par exempel. I Västernorrland finns det tusentals historiskt intressanta platser.

Hällristningar i Nämforsen, ett toppmål från stenåldern.

Murberget och Mitt Sverige Turism har valt en 10 i topp lista över historiska sevärdheter i Västernorrland. En grupp av sakkunniga på området i länets kommuner har valt ut ett toppmål från olika tidsepoker. Inom kort kommer vi att presentera en broschyr med alla utvalda sevärdheter, som kommer att finnas på turistbyråer runt om i länet. Håll även utkik på våra webbplatser.

Samarbetet mellan länsmuseet och länsturismorganisationen i Västernorrland knyter an till en riktstäckande satsning som startar den 29 april. Då öppnar en ny portal på webben som vägleder besökare till de viktigaste historiska besöksmålen i hela Sverige.

Det är länsmuseerna i landet som gått samman och byggt en gemensam portal för att ge historieintresserade berättelser med anknytning till historiskt betydelsefulla platser. Portalen har också en karttjänst som kommer att göra det lätt att hitta till de olika miljöerna.

Vid sidan av portalen genomförs en satsning i TV 4. Under 2010 och 2011 sänder de en stor TV-produktion om Sveriges historia. Den omfattar 12 program på bästa sändningstid med Dick Harrison och Martin Timell som programledare. Programmen kommer att vara upplagda i kronologisk ordning. Samtidigt inviger Historiska museet i Stockholms en stor utställning och Nordstedt ger ut ett nytt bokverk om Sveriges historia. Två band har redan kommit ut.

www.upptacksverigeshistoria.se

Dialogen med musik fortsätter

Mon, 26 Apr 2010 00:00:00 GMT

Mobil musikdialog fortsätter enligt planerna i Sundsvall och Bollstrbruk under våren. Detta kan ske tack vare stöd från Stiftelsen framtidens kultur och Kempestiftelsen. Med beskedet att Statens kulturråd ger projektet stöd året ut blir det verksamhet även i höst.

Weberkvartetten tillsammans med en skolklass på Murberget

Vad är det då mer exakt som kommer att ske?

I Sundsvall arbetar vi med musiken som språk. Vi utgår ifrån att vi föds med det som på engelska kallas för music language (J Brown, 2002). I mammans mage har barnet lyssnat på en jämn fast puls i olika tempon, men alltid rytmiskt. Det är mamma röst och hjärtljud. Musikalisk kommunikation blir på så sätt vårt första språk. Hela begreppet språk inbegriper kroppsspråk, talspråk, tonspråk och bildspråk.

Vi kommer därför att arbeta med att låta elever på gymnasiet skapa övergångar och egna tolkningar mellan språken genom egna uttryck i dans och bild framför allt. Weberkvartetten står för det musikaliska uttrycket. Målet är en plattform för dialog runt vad de olika uttrycken skapar tillsammans. Resultatet blir en gemensam happening och utställning.

I Bollstabruk kommer vi att arbeta med ett möte mellan musik och poesi. Eleverna i åk nio befinner sig i ett uppbrottsskede. De ska lämna den gamla gruppen och ge sig ut på nya vägar i livet. Bollsta kommer alltid att finnas där som industrisamhälle med mängder av spår från drömmar som generationerna innan har haft blandat med egna framtidsdrömmar om att stanna eller åka bort.

En dialog kommer att föras med musik, poesi och sång kring ämnet ”Möten och avsked”. Även detta arbete kommer att presenteras i ett offentligt arrangemang när det är avklarat.

Text: Måna Nilsson
Foto: Björn Grankvist

Mobil musikdialog är ett treårigt projekt med mål att skapa en plattform för dialog runt om i länet. Det ska ske genom ett möte mellan musik, ungdomars frågor och skapande och andra konstformer. En bit in på 2010 tvingades projektet att ta en ofrivillig paus på grund av den ekonomiska situationen. Landstinget drog in sitt bidrag vilket i sin tur gjorde att Kulturrådet då ställde sig avvaktande. Deras bidrag förutsätter regional medfinansiering. Nu har de ändå valt att ge ekonomiskt stöd till Mobil musikdialog året ut.

Följ musikdialogen på projektets blogg